Att "kämpa mot det onda" är något vi matats med sedan födseln av den judisk-kristen-muslimska idetradition vi lever i. Det är ett tema i nästan varenda Hollywood-film, kanske i stort sätt hela den västerländska populärkulturen. Det onda tar sig många former, fattigdom, svält, sjukdom, kriminalitet, krig, miljöförstöring, m.m.
Darwin var ett barn av sin tid och del av eliten i ett rasistiskt klassamhälle. Således formulerades evolutionsteorin som en "kamp för överlevnad" där de bäst anpassade vinner. Detta misstolkas också som att de starkaste överlever. Världen är en hård plats där djungelns lag råder.
Sjukvård ses som en ständig kamp mot patogener i omgivningen, bekämpa, avlägsna, utrota, med hjälp av moderna verktyg, läkemedel och vaccin. Desinficera mera, döda alla bakterier.
Men är det verkligen det bästa synsättet att inbilla sig att vi är i en ständig kamp? Är det ens sant?
Vi kan se att andra idetraditioner inte alls handlar om kamp. Amerikanska urinvånare ser t.ex. inte alls livet som en kamp för överlevnad, moder jord ger dem allt de behöver. Inte heller buddhismen, hinduismen, konfucianismen eller taoismen har några skönjbara kampinslag.
Darwins teori skrevs ursprungligen av Wallace, med den mer korrekta formuleringen att de svagaste och missanpassade går under. Djungelns lag gäller alltså inte ens i djungeln. Forskning visar att samverkan genom växelspel och samarbete har mycket större inverkan än ren konkurrens. Vi kan också notera att evolution sker fortare än vad som skulle vara möjligt enligt Darwins modell, och att celler kan utveckla sig och skriva om sin arvsmassa när omgivningens påverkan gör det nödvändigt.
Sjukvården är inte så vetenskaplig som den vill framstå, observationer ignoreras om de inte främjar den accepterade världsbilden. Att läkare och patient tror på behandlingen har mycket större betydelse än vilken behandling man får. Patogener finns överallt hela tiden, men det är trots allt relativt sällsynt att man blir sjuk. Vi är också ständigt beroende av bakterier för vår överlevnad.
Det kanske är dags att lysa frid över tillvaron, överge kampen som paradigm och ta vår plats som en fridfullt samverkande del av jordens biosfär.
