Vad tokigt vi gör

En reklam som nyligen visats på TV säger så vackert: "Livet är inte de dagar du levat, utan de dagar du minns".

Men när jag tänker vidare på det är det fruktansvärt tragiskt egentligen. Varför skulle inte alla dagar vara minnesvärda?

Den stora sjukdomen i västerländska samhällen är stress. Den orsakar mängder av hälsoproblem. Den försämrar också minnet.

En annan sak jag märkt när jag återvänt till Stockholm efter 10 år i Luleå är att stressen ökat. Människor är helt enkelt, tja, "otrevligare" är fel ord, men mindre uppmärksamma och omtänksamma. Inte för att de egenskaperna kanske var särskilt Stockholmska förr heller, och i ett internationellt perspektiv räknas nog Stockholm fortfarande som en av de "trevligare", men det finns en tydlig "försämring".

Jag är ganska säker på att det är stressen som ökat, av olika orsaker. Det förstår man såklart, att ingen kan vara trevlig eller minnas något särskilt när de har fullt upp med att slåss, fly eller spela död, för att rädda sitt liv (den biologiska reaktionen på stress eller "jäkt")

Vad tokigt då att vi bygger på tidigare grönområden, eftersom blodtrycket sjunker med upp till 20% när man kommer in i skogen.

Skogen är också den perfekta platsen att utveckla barns intelligens och kreativitet. Vetenskapen har för länge sedan fastställt att grovmotorikens utveckling är grunden för detta. Nyfikenhet och upptäckarglädje frodas också i skogen, liksom utvecklandet av analysförmågorna (hur smakar myror?).

Istället sätter vi dagisbarn framför datorer, trots att det har visats att det minskar kreativiteten. Även om det är pedagogiska program som ökar faktakunskaper. Men kreativitet är den egenskap som värdesätts bland de högsta på arbetsmarknaden. Lägg därtill att upprepning av samma finmotoriska rörelse ger förslitningsskador. I USA har det förekommit flera fall av universitetsstuderande som började använda datorer i späd ålder och inte längre kan använda en dator alls, det gör för ont.

Heltokigt! Varför gör vi på detta viset?